AKTA BANDAR'N!

Arvika avklarat. Orkar inte skriva om det. En sak jag dock vill berätta är att när vi kom hem från en soptippscamping i Värmland var en avstängd frys och stank av ruttet kött det sista vi väntade oss. Fyfan!

Äsch

Jag är på dåligt humör idag. Too sensitive for my own good.


Dagens låt: Marillion - Afraid of sunlight

Jag undrar...

Är det så fel att ha ett av sina stora mål i att bli snygg?

X2000

Jag och syster Anna åkte hem till Jättendal idag med det fina och dyra X2000. Att gå på toaletten på dessa tåg är alltid förenat med skam. Alla blickar man får efter sitt privata besök, alla menande leenden "Ja, här har vi minsann gjort onämnbara saker."
Om man då råkar ha tillräckligt dåligt omdöme att besöka dessa pissbås när tåget närmar sig Skutskär, där det luktar pappersverk med allt vad det innebär, är det än värre.
Efter att man kommit ut från dasset på ett tåg som precis passerat ett pappersbruk är blickarna så mycket met fördömande, som att det man företagit sig har inverkat på de andras bekväma resa. Jag vill bara slita upp första bästa resenär som ger en menande blick och skrika "NEJ, DET VAR INTE JAG! VAD FAN TROR DU OM MIG?!"
Men det gör man inte.
En dag ska det dock ske! En dag ska de smilande asen få veta att de lever.

Fan Johan

Igår var jag och min käre vän Johan ut på V-dala nation för att fira hans lärarexamen. Vi blev såklart fulla, men det är inte grejen.
Grejen är att en jättesöt tjej var på mig och jag mitt jävla nöt gör ingenting. Jag är för blyg för mitt eget bästa, sen kan det vara fler saker än så som påverkar min civilstatuts, att jag är ett drygt jävla as tex.

The return of the Warrior

Att The Ultimate Warrior söker sig tillbaka in i wrestlingringen är rätt inspirerande. Denna hjälte från 80 och 90 talets färgglada wrestlingcirkus, begåvad med karisma och roidad kropp men noll brottningsteknik.
Jag känner nog att kan den gubben go for it kan jag med. Roidad kropp here I come. (Jag vill gärna tro att jag redan besitter tillräcklig karisma)

Upplyftande

Det är upplyftande med musik ibland. Jag har tjatat om uppsatsen ett tag nu och imorgon är det inlämning av densamma. Det som känts jobbigt och ångestfyllt känns bra nu och nu är det mer en känsla av förväntan, trots att jag vet att det jag skrivit knappast är bra.
Jag tror ärligt talat att låten The big wheel av Rush, som för övrigt är en av de största rockgrupperna någonsin, har hjälpt mig att få lite rätsida på det hela.
Det är töntigt att posta hela låttexter, således som den tönt jag är, håll till godo:

Well, I was only a kid - didn't know enough to be afraid

Playing the game, but not the way the big boys played

Nothing to lose - maybe I had something to trade

The way the big wheel spins

Well, I was only a kid, on a holy crusade

I placed no trust in a faith that was ready-made

Take no chances on paradise delayed

So I do a slow fade

Playing for time

Don't want to wait for heaven

Looking for love

For an angel to forgive my sins

Playing with fire

Chasing something new to believe in

Looking for love

The way the big wheel spins

Well, I was only a kid, cruising around in a trance

Prisoner of fate, victim of circumstance

I was lined up for glory, but the tickets sold out in advance

The way the big wheel spins

Well, I was only a kid, gone without a backward glance

Going for broke, going for another chance

Hoping for heaven - hoping for a fine romance

If I do the right dance

Wheel goes round, landing on a twist of faith

Taking your chances you'll have the right answers

When the final judgment begins

Wheel goes round, landing on a leap of fate

Life redirected in ways unexpected

Sometimes the odd number wins

The way the big wheel spins


On a side note: Jag kommer att köra på klassisk snedbena vid nästa frisörbesök.