Ett enda möte

Det är fan. Allt är fan. Man springer på en person, påminns om hur perfekt och underbar hon är. Sen när man vet att man aldrig kan få henne, ja vad fan ska man göra?
En flaska JD senare så sitter man här, full och olycklig.
Det är fan att Jocke ska ha samma problem också. Min snälla Joakim.

Bränna pengar

Idag har jag beställt lite RAM-minnen till mina datorer, samt massa muskelbyggarpulver. Fattig Johan. Som snart kommer bli snygg Johan. Kanske.

Dags att producera text

Nu är det dags att skriva c-uppsats. Det ska gå fort, merparten klar innan sista april är planen. Tål att arbetas mot. Håller på att klura på sommarens bravader, ska jag läsa en fånig sommarkurs i år igen och stanna i Uppsala, eller ska jag chansa på Norge? Alla dessa val, inte sant?


Träffade Therese och fick tillbaka lite böcker idag, kul att träffa henne igen. 'Nuff said.


Jag fick dessutom klagomål på mina curls på gymmet idag, jag gjorde dem för kort sades det, men jag vill ju bli stor, styrka är sekundärt.

The power of the warrior!

Beach 2008 ska ernås inte genom viktnedgång utan det rakt motsatta.

Dags att bli grov.
RAGE!

Gymnasietiden

Igår åkte jag och mina syskon hem till Flogsta igen efter en tung helg i Jättendal med kanonfylla och tillhörande baksmälla.
På bussen, som ersatte vårt missade anslutningståg från Gävle, lånade jag Annas iPod och hittade där låten Adam' song av Blink182. Den låten älskade jag under min gymnasetid. Det är en rätt standard deppig låt, inte särskilt engagerande egentligen. Undrar hur det var ställt med den psykiska hälsan egentligen?
Det var nog inte helt uppåt på den fronten. Massa depression omkring en, kärlekslängtan etc. Ja och sen blev ju Stina sjuk då, såklart.
Egentligen hatade jag nog min gymnasietid, till stor del, det fanns ju ljuspunkter, bland annat rollspelsgänget. Det är så befriande att vara nörd, ska ni veta. Men om man ler mycket och får folk att skratta så behöver ingen veta, n'es c'est pas?
DET är en sak som inte förändrats det minsta, samma gamla pajas.

Nu är min stora ångest arbete, träning och den gamla klassiska tvåsamhetslängan.

Sojachocken

Nu ni. Jag skrev på min förra blogg om att sojaprotein kan förhindra höravfall. Detta är förvisso förbannat bra, om det stämmer, men nu har jag av helt andra anledningar börjat med en lite småextrem sojadiet. Sojabönor och sojamjöl utgör en grund i min föda nu. Allt tack vare ett par badbrallor jag köpte på HM, som var lite för stora över benen men i övrigt satt bra. Nu ska jag träna upp mina ben samt bli av med lite fett på kroppen så jag kan ha mina kära badbyxor utan att skämmas.
Sojaprotein is the way to go!
(Visst låter en mellanmålsshake med sojamjöl, vatten och Fun light svarta vinbär mums?)
Jag börjar sakna kött för övrigt.

Det finns töntar...

...som sitter och slöar en lördagskväll och bara slösurfar. Spray date och helgon.net, fuckin' crap.
Jag har satt igång att träna halvseriöst igen nu. För vem tränar jag, undrar många, svaret är: bara för mig själv.
Jag hade en svag period i mitt liv då jag inte drack alkohol. Den tiden är äntligen förbi. Öl är för gott och välgörande för sargade sinnen för att kunna avvaras.
Att mitt liv är ointressant är ingen nyhet. Det största som händer i det nu är väl att jag ska skriva klart min uppsats för en kandidatexamen i missionsvetenskap och att jag söker jobb, hittills bara personlig assistent. Att studera är för krävande, jag vill inte längre.

Ny blogg

Egentligen reggade jag en blogg på denna domän endast för att testa en Add-on till Firefox, ScribeFire.
Jag har för mycket fritid.
Jag ska börja på min uppsats snart. Sen vet jag inte vad jag ska göra av mitt liv och min fil kand i missionsvetenskap. Om någon har ett bra förslag låt mig gärna få veta.
Nu satan ska jag få en fin kropp, nu räcker det verkligen, jag orkar inte bli nedstämd varje gång jag ser mig själv i en helkroppsspegel längre. Fuck it.
Jag har börjat med alkohol igen, fan vad dumt att avstå från det. Kött klarar jag mig utan, men öl, nej, nej, nej.
Aset är tillbaka, med råge.